Började med covid-19 och en flytt. En jobbig sån. Men det gick. Jag tog mig igenom det. Under våren rasade jag lite. Tappade fotfästet totalt och trodde inte jag jag skulle ta mig upp igen. Rotlösheten var ett faktum. Men det gick. Jag gjorde det. En stor operation kantade min sommar. Blandad med flytt. Men det gick. Jag bröt mig loss från det destruktiva och började hitta tillbaka till mig själv. Att acceptera det jag inte kunde förändra. Ta en dag i taget. Det kom in lite glädje i livet. Jag kunde skratta igen. Flyttade. Igen. Det gick såå bra. Med bästa familjen. Började träna för mitt måendes skull. Det hjälpte. Stod på egna ben. Kände mig trygg i mig själv och visste att livet finns där. Ingen stress.
Hade en kvalitetshelg med lilleman. Underbart. Sen. Allt gick så fort. Ett misstag. Ett troll. Något skapades. På ingen tid alls. December kom med den finaste julklappen. Det bubblade under huden. Känslorna exploderade. Utan tvekan. HAN. Den jag väntat på hela mitt liv. Situationen är inte helt optimal. Men det finns ingen tvekan. Om att HAN är värd det. JAG är värd det.

//Hotnights