Avslutade helgen med en efterlängtad date med två supergoa vänner. Alltid lika kul att träffa dem.

Nu har vi gått in i sista jobbveckan innan en välbehövlig semester. Som börjar med en resa i söderns riktning för att hämta hem stora grabben.

Har hittat nya hem till både Zackie och Siri, som kommer ordnas nu i veckan. Som jag tror kan bli riktigt bra. De får inte vara tillsammans men kommer förhoppningsvis få det så som deras personligheter behöver. Sakna dem kommer jag alltid att göra. De är ju mina älskade minstingar. De kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Vikten har stått still länge nu, kanske är det här min kropp vill stanna. Skulle gärna ta några kilo till, men är ändå supernöjd om jag blir kvar här. Hoppas på att blodtrycket stabiliserar sig med tiden, så jag slipper dessa blodtrycksfall som kommer lite nu och då.

Har lämnat över Siri ikväll. Hon kommer få det jättebra. Där finns mycket kärlek.
Goa fina underbara älskade Siri.

//Hotnights

Det är dags. Dagen skitD är här. Kommer sakna dem så otroligt mycket. Men det blir bäst så här. Både för dem och för mig... Men de har båda var sin plats i mitt hjärta, för alltid. Så mycket kärlek de gett mig och så många tårar de fått ta emot. De har många gånger varit den trygga famnen jag krypit upp i. De har gett mig styrka. Glädje. Lycka. Fått mig att må bättre mitt i eländiga stunder. De ger så mycket. Och jag hoppas de känner, hur mycket jag känner för dem. Så mycket kärlek.
Men nu börjar en ny resa för dem. Som jag hoppas ska bli bra. De måste få det bra. De finaste små kissarna. Mina älskade tjejer.
Siri och Zackie. Jag älskar er...
//matte

Livet är inte lätt. Livet är inte rättvist. Varför börjar alla motgångar om igen. Varför kunde jag inte bara få känna lugn. Få vara lycklig. Det gör ont.
Jävligt ont.
Alla säger att jag är stark. Att jag fixar det här. Men min fråga är. Vill jag det. Orkar jag det.
Vill bara släppa taget. Låta allt bli som det blir. Inte lägga min lilla energi på att ordna upp nåt. Som jag inte kan göra något åt. Som jag inte kan förändra. Livet följer sina fotsteg. Så tydligt. Så irriterande. Varför ska ett litet jävla fel vägval. Få styra hela mitt mående. Hela mitt liv.
Jag ångrar ingenting. Men jag undrar hur mitt liv hade sett ut. Om jag valt andra vägar. Om jag vetat. För nu vet jag. Men det hjälper inte. Jag kan inget göra. Kan inte förändra. Hur andra människor tänker. Agerar. Eller bestämmer sig för.
Jag är jag.
Jag är viktig.
Jag måste bara få livet att förstå det.
För. Just. Nu. Är. Precis. Allt. Skit.

// Hotnights!

Mitt liv. Mina val. Vägvalen har inte alltid varit så lätta. Men de har ändå tagit mig framåt. Dit jag kommit idag. Och det är långt, jämfört med när jag var nere på botten.
Jag är glad och lycklig. Samtidigt känns livet så långt bort. Viljan att leva finns där. Lusten till livet och framtiden är stor. Men jag känner lite att jag står och stampar. Blir jag inte friskare än så här? Ska livet stanna här?
Det är en jobbig känsla.
// Hotnights

Livet blir inte alltid som man vill eller hoppas. Man kommer till många vägskäl. Måste välja. Ibland blir allt rätt. Ibland blir allt fel. Lycka och glädje grusas med ledsamhet och sorg. Livet är underbart men också ett helvete. Det är skratt och det är tårar. När ska jag hitta en jämn väg genom det. En väg som fungerar. Där jag fungerar. Där livet känns rätt.

// Hotnights