Jag står på mina två ben.
Jag vaknar och somnar.
Ler och skrattar.
Gråter en skvätt ibland.
Men jag vet vem jag är.
Jag vet vart jag bor.
Varje gång.
Hittar jag hem.


Någon lärde mig just.
Att tänka på vad jag har.
Vad som gör mig glad.
Att livet är skört.
Väldigt lättkrossat.

Men jag är upprätt.
Även om det finns gropar.
Hoppet.
Och drömmarna.
Finns där.

Jag hittar hem.
Jag är så tacksam för det.

All kärlek och styrka till dig.

//Hotnights