Två år har gått. Sen jag gjorde en stor förändring i mitt liv. Sen jag gjorde min sleeve. Jag mådde vid den här tiden riktigt dåligt och var grön i ansiktet typ. Mycket har hänt sen dess. Väldigt mycket.
Jag mår okej och är så glad att jag gjorde det. Ett av de modigaste beslut jag tagit och vem vet hur mitt liv hade sett ut idag utan detta verktyg.
Men det är klart att, vissa saker undrar man ju lite över. Jag mår illa ibland. Lite mer än jag borde. Det ihop med dålig matlust gör ju att matintaget inte alltid blir rätt. Men jag försöker. Och det är väl det viktigaste.
Mitt blodtryck är fortfarande väldigt lågt och jag får tänka mig för i många situationer, för att förhindra att jag ska svimma. Tänker inte göra om det som hände när jag var hos J. Aldrig.
Blodsockret ligger bra. Så det kan jag utesluta helt. Skönt det iallafall.
Mitt mående. Ja det är inte ovanligt att man förändras en del. Det har hänt mycket sen dess. Den som jag länge trodde var min livskamrat, var inte det. Jag behövde slå mig fri. Det gick ganska smärtfritt. Men han är fortfarande, en av mina bästa vänner.
Och när andra kanske sviker så står han kvar där. Tack.
Livet är inte lätt. Vem har sagt att det ska vara det. Även om jag kan tycka att det borde vara dax för mig. Att få känna mig tillfreds med mitt liv. Min vardag. Men det gör jag inte. Vad är det jag vill ha. Som jag saknar. Jag vet inte. Livet leker bergodalbana med mig känns det som.
Varför ska vissa relationer vara så svåra. Antingen är man alldeles för olika. Eller lika. Eller så är man bara i helt olika stadier i livet som gör det lite svårare.
Må bra. Må dåligt. Känna lycka. Känna uppgivenhet. När ska mitt liv hitta en jämn väg att gå på. Där jag kan finna ro.

Hur många tårar finns det liksom. Det är så lätt ibland att visa upp en fasad att allt är bra. Frågar någon och man svarar att, "nej det är ganska skit". Då backar de. Av rädsla kanske. Okunskap. Ovilja att beblanda sig med den psykiska ohälsan. Men den finns där. Hos så himla många. I tusen olika skepnader. Det viktiga är att vi håller ihop. Stöttar och bryr oss.
Inte försvinner. När någon säger.
"Jag orkar inte". 
För det gör ont.


Kärlek ska inte göra ont.

//Hotnights 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Började med covid-19 och en flytt. En jobbig sån. Men det gick. Jag tog mig igenom det. Under våren rasade jag lite. Tappade fotfästet totalt och trodde inte jag jag skulle ta mig upp igen. Rotlösheten var ett faktum. Men det gick. Jag gjorde det. ...

Allt som händer har en mening. Det blir så tydligt när man ser det så här, och vad det ger.Tack Sofia för att du kom in i våra liv igen, i min familj. Jag är så glad att de val jag gjort kunde leda till att det blev så här.Haha och egentligen så har ...

Nu börjar resten av mitt livNya vägar och nya möjligheter Jag ser det som en stor utmaningMen också en enorm möjlighetTill förändringPå så många sätt Kan vill och skaJa så är det verkligen Jag bevisade för mig själv att jag kanJag fick tillbaka vilja...

Mycket tankar som vanligt. Om livet. Vad som ska hända nu. Men jag kämpar på. Försöker se det stora i det lilla och är så stolt över vad jag åstadkommit de senaste månaderna. Jag "kan, vill och ska", var verkligen inte bara ord eller en känsla. Det v...

KänslorStarka sånaDe överumplar migIfrågasätter livetOch all dess existens Jag vet att vår relation Är ömtåligAllt vi gått igenomTillsammansEller på var sitt hållMen någonstansFinns ett viDu och jagDu har alltid varit speciell För migNu går du igenom...